Farmors bandväv - den som alltid stått i paradiset har fått resa till mig. Senast jag använde den var jag 9-10 år, det var bara att slå inslagen med bandkniven och trampa. Lätt som en plätt och det blev ett band i vitt med ljusblå ränder och rutor. Jag tror bandet finns kvar i någon gömma. Nu är jag 37 och det dags igen, men nu är det inte bara att sätta sig och slå, det måste dit varp också och det känns inte lätt som en plätt :-)
Det saknades en stopp på varprullen, men då visade maken prov på slöjdkunskaper och kom in några minuter senare med en perfekt passande stopp (det har säkert nåt tjusigare namn än så). Men nu så är det bara att sätta igång. Håll tummarna för att det går fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar