Det blir inte alltid som jag tänkt mig...

Glad i hågen tog jag mig an projektet att ur min fantasi rita ett byxmönster till min man. Nöjd över några av detaljerna jag lyckades med - satte jag saxen i brun manchester och klippte. Ett ben syddes ihop och provades sent igår kväll - för små! Jag som mätt och tänkt, tänkt och mätt. Nu sitter jag här med ett ihopsytt ben och ett annat som väntar på detsamma. Bestämde mig då för att strunta i allt - klippa sönder och använda tyget till något annat. Men efter att ha sovit på saken och provat dem på mig själv väcktes tanken om att jag  kanske kan sy om dem så att de passar mig - håller tummarna!